one7up4me

Ja hej igen….

Det va ett tag sen jag var här och skrev, men tiden springer iväg! Men när snart är jag pensionär och då ska jag skriva en jävla massa här på min blogg! Då ska jag skriva om hur dåligt vädret är, att maten smakade bättre förr och att allt som är sämre var bättre förr, inte för att det kanske kommer vara så men bara för att jag är gammal och för att jag får klaga ;) hahaha

Jaja nu till the real shit..

Ja nu har Naima fyllt ett år och herregud!!! Va tiden flyger!

Det hela är hemskt för nu när man blivit förälder så förstår man att livet är kort.. synd att man inte fattade det innan… jag fattade i alla fall inte att det var så här ”kort”

Just nu så händer det mycket i livet, nu i morgon (söndag den 17) så ska farmor (min mamma) ta Naima så jag och Karin hinner packa lite, för när hon är hemma kan ”bara” en i taget packa… Flyttlasset går den 30e augusti till en 3a på Vänortsvägen 10. Det är bara 4 trappuppgångar ifrån där jag växte upp… :)
 Ja sen på måndag så börjar jag jobba vilket jag längtar otroligt mycket eftersom då får man rutin på livet igen! 
Sen nästa helg så är det vikariefest för oss som jobbat på kortis i sommar, fast det är sådan bra fest så vikarierna från de senaste 4 åren kommer (haha). Men vi är ändå bara 13st (många som återkommer varje år..)

Sen då..ja vist Naima ska börjas inskolas på dagis i oktober…!! Det ska bli skönt men lite trist för en annan, men nu hoppas jag att Karin hittar ett jobb så hon får träffa lite andra människor än mig och Naima (vi är inte så roliga 27-7-365 ;) 

Sen så hoppas jag på att min politiska bana ska börja ta form nu… (jag gillar blixtkarriärer) För nu så ska två av de tyngsta namnen inom mitt parti i Hudiksvall avgå, så då kommer det finnas plats att ”ta plats”, känner i min ”engagera sig nerven” att det behövs göras lite nu ;D Hoppas bara att jag kan kombinera mitt jobb och det politiska…!!! Ska prata med Chefen nu på måndag så det spritter lite i kroppen och jag vill att det ska vara måndag nu! 

Sen har ju min vän Sofia fått en liten Wilmer! (super sötis) GRATTIS SOFIA !! 
Ja barn sugen är man när man få se de små liven, men NEJ NEJ inte än ska väntas ett tag till. Nu behövs det koncentreras på jobbfronten och ordna upp allt som fått ligga på hyllan och/eller inte spikats upp..
Love u all

Ps. tänk på att varje val spelar roll Ds.

Hej hej

nu är jag här igen, har haft lite dålig disciplin att skriva men nu ska jag ta tag i det igen =)

Ja vad har hänt… jo haft en vecka ledigt eller arbetslös nu under påskveckan men det har varit skönt, förutom att jag lyckades bli fölkyld sista i fredags… såklart så nu har jag för första gången i livet varit sjukanmäld från jobbet och jag får pengar…!
Men veckan innan det så var jag och blev medlem i Miljöpartiet och någon dag senare ringer en kvinna och säger att det är årsmöte på lördagen den 29maj så jag gick dit och när mötet var slut så var jag ordinarie ledamot i miljöpartiets styrelse, känns riktigt bra ! Äntligen så får jag engagera mig igen!! Har haft abstinensbesvär sen jag slutade min mandatperiod som ordförande i Härnösands studentkår (saknar alla där uppe), men nu ska Hudik få med Kristoffer att göra :-P

Sen så har Naima varit å fått en TBC-spruta (igår) eftersom hennes morfar haft TBC en gång i tiden, så då kan det bryta ut igen om han blir riktigt sjuk.. Så natten som var nu har hon haft mardrömmar och sovit dåligt så ikväll så somnade hon innan vi ens burit in henne till sängen… stackars lill-tjejen !
Imorgon så ska jag jobba igen men mitt barn ska vara hemma från skolan eftersom det är sjukt så jag får hjälpa de andra assistenterna =)
Over and out!

Igår åkte karin hem till sina föräldrar och lämnade Naima med mig =)

vi har haft dundrans kul men nu e jag så trött så jag orkar inte skriva mer just nu men ska uppdatera nu så min bild kommer upp ;-)

puss och love

Ja igår (måndag) va vi på sjukhuset med Naima och träffade farbror-doktorn som kollade på prickarna och knölen på hennes lilla lilla ben. Han sa att detta var konstigt att hon bara hade prickar på ett ben så han fixade en remiss till röntgen och ultraljud tills imorgon (idag) och sen fick hon lämna ett rör blod (här måste jag erkänna att jag såg framför mig sånna rör som jag ger... och jag tänkte stackars lill-tjej!!) men det va ett stick i fingret och ett pytte rör som hon inte ens fyllde till hälften *puh* Men det tyckte inte Naima för va hon skrek när sticket kom!!

ja sen kl 08:55 ringer de från röntgen (idag) och de frågar om 

-  kan komma till kl 09:15?
- ...eeeh nej ( karin ligger och sover bara jag å Naima uppe)
- till halv tio då? (vid det här laget tror jag inte att det finns så mycket tider så)
- ja vet inte om vi hinner eftersom vi inte är klara
- men stressa inte vi sätter den tiden så är det bara att vänta så ropar vi upp er..
- okej

efter vi lagt på så springer jag å väcker karin som inte blir så glad att bli väckt och att få reda på at hon har 30 min på sig att göra sig iordning och ta sig till sjukhuset (2-3 km) men men klockan 09:20 är vi påväg och 09:35 är vi framme måste vara ett rekord!!! 

men när vi kom in så fick vi nästan direkt komma in och efter TRE doktorer på ultraljudet så kom de fram till att det kanske syns en extra vävnad ovan smalbenet vilket kan vara en början till en fettansamling... kändes ganska svävande tycker jag... jaja men Naima var super duktig! för övrigt sa alla tre "vilken sötnos det här var då!" *stolt pappa* ;-)

Sen fick vi vänta en sväng och sen in på röntgen, där jag och en kvinna höll i hennes lilla ben och då sa hon att
- alla barn som blir fasthållna så här skriker men inte hon.. *ännu stoltare pappa!!*

sen efter det var klart och Naima hade blivit kallad för najma och naimi... vilket allt tyligen tycker är "roligt" men hon heter faktist NA-IMA :-)

Sen har vi dop planerat till den 19 aprill vilket e lite spännande =)

Men nu är det over and out!

Ja idag är det måndag och lill tjejen vaknade kl 07:20 pigg och glad, så jag gick upp med henne för att karin skulle få sova lite extra, ända till klockan 9 då jag hade dukat upp frukost åt oss.

Naima var inte lika glad över att hon fick titta på när mamma å pappa mumsade i sig så hon fick en majskrok vilket hon gladeligen smulade sönder och kastade ner på golvet och blev sur igen, Då blev det lite turkisk yogurt och när det va slut lite välling. Sen var det gnugga gnugga i ögonen och grin grin vilket betyder jag är SUPER TRÖTT!

Nu är klockan halv tolv och hon sover fortfarande, blir nog att vi väcker henne eftersom vi ska till farmor en sväng innan vi ska till sjukhuset och kolla upp en knöl som hon har på benet. 

Ja veckan som var har jag avverkat sin introduktions vecka på det nya vikariatet (som personlig assistent på en särskola) vilket gick super bra! Underbart att få jobba igen känner att man saknat att göra något utanför hemmet också.Ska tillbaka och gå en extra intro dag eftersom jag missade badet (pga. för höga värden i vattnet) så det känns bra.
Samma dag ska jag också löneförhandla med chefen vilket känns lite jobbigt eftersom man är rätt oerfaren! Men hoppas iaf att jag har lite tåga och får igenom det jag vill, uppdatering om det tisdag den 11.

Nu är det sportlov vilket kommer mer vara en vecka utan jobb men med A-kassa och många underbara timmar med Naima!! Men kommer även att vara en del med mamma (farmor) min och min mormor (gammel mormor).

Är ganska jobbigt med dessa nya namn till sin släkt som mamma blir farmor, mormor blir gammelmormor och bror min blir farbror, det är ju något man säger åt gubbarna som sitter på stan... jaja men nu ska jag väcka lill-strumpan så vi kommer iväg någon gång..

Hej


Kristoffer 28 (i år) sambo med Karin och en liten underbar Dotter (Naima)

Naima kom in i vårt liv genom ett Katastrof snitt vilket betyder att barnmorskorna spring ifrån mig med Karin och jag fick hänga med så gott jag kunde med en liten liten vattensäng till den blivande livet som skulle komma ut på kirurgisk väg.

Men iaf så vi tar allt ifrån början (terapi) kl 05:30 vaknade jag av att Karin knackade lite försiktigt (tror jag?) på mig och säger ?det känns lite konstigt i magen? jag undrar såklart om det kanske kan vara en värk??

Men hur ska hon veta det, första gången å allt? vi ringer in till BB de frågar

-   Hur många min är det mellan värkarna
-   Ja det är ca 10 minuter nu
-   Okej ja ta ett bad och ta det lugnt så ringer ni tillbaka när värkarna är tätare
-   Okej hej då -   Hej då *klick

Ja det va bara att fylla i badet och hoppa i då tycker Karin mellan de mer och mer otrevliga värkarna..
Medans hon ligger där å andas så skyndar jag mig att packa väskan som man skulle göra flera veckor innan men aldrig blev packad..konstigt..det som var såååå långt till förlossningen (detta är alltså 3 dagar över tiden)

Klockan närmar sig 06:30 och värkarna ligger nu 4-5 minuter mellan jaha paniken börjar kännas (men visa inte det för Karin..lugn å fin)

-   men nu är det kanske dags att åka in undrar jag lite försiktigt
-   nje inte än
-   ?.hepp

Men kl 06:40 (ca) ringer jag min kära bror som kommer å hämtar oss, strax före klockan sju är vi inne då börjar man med att mäta ?aktiviteten? i 30 minuter. Karin säger hela tiden att

-   detta går inte!

Tillslut så förstår barnmorskan det och tar in oss på förlossningen då är klockan runt halv åtta och Karin får det stora nöjet att välja smärtstillande

-   Vill du ha epidral?
-   Ja -   Eller vill du testa lustgas
-   Ja -   Ja vilket vill du ha
-   ?..

Jag bryter in

-   Vi testar lustgasen först

Efter lite panik hos Karin att lustgasen inte fungerar efter ett andetag så lugnar hon ner sig när den KICKAR in!
Det blir ondare och ondare för Karin, och de märker på apparaterna att de lilla livet´s hjärtrytm går ner, då beslutar de sig för att sätta en elektrod på barnets huvud och just som de ska göra det så går vattnet.

-   Det är bajs i vattnet !

Helt plötsligt så står en mindre armé av barnmorskor och doktorer där inne och allt går i som i slowmotion?
En barnmorska ska sätta kanyl spränger ett blodkärl och börjar skrika

-   Den sprack den sprack DEN SPRACK?! Ligg still, du måste ligga still!

Vilket gör situationen värre men Karin håller armen still på något sätt barnmorskan lyckas på tredje försöket och precis som på film så springer alla runt om än och det står en person i mitten alldeles lugn och stilla, som börjar förklara att vi måste ?snitta? för att försäkra oss om att barnet ska må bra.
Det blir en väldig fart och undertiden har jag bara försökt att lugna ner Karin (med blandat resultat)

-   Nu följer du efter oss

och du kan ta med dig denna Hon ger mig en liten liten vattensägn som jag håller i så hårt jag kan.. och att springa igenom kulvertar med strumpor efter barnmorskornas svar på Susana Kallur va inte lätt!!
Men när vi tydligen är framme säger barnmorskan.

-   Vänta här..

Jag står i ett väntrum med den lilla vattensängen och känner mig liten när hon kommer tillbaka efter en stund, pekar och säger..

-   okej? Jag står nu inte i väntrummet utan i korridoren.. Jag undrar om det är för att Karin skriker för mycket som jag inte får vänta eller 100 miljoner andra fel som jag kan komma på. Men jag går fram och tillbaka, samtidigt så kommer det å går folk. Efter en stund så kommer två kvinnor med en kuvös, mitt hjärta stannar för en sekund och jag börjar bli riktigt rädd..tiden står still och alla tittar på mig och jag krymper till en obefintlig lite själ.

Efter en evighet så kommer barnmorska ut och jag får komma in och ta på mig papperskläder, hon öppnar dörren till ett litet rum och där ligger en litet barn under en värme lampa. Jag går fram och får röra min dotter för första gången.. Min första fråga är

-   Hur mår karin?

De säger att allt är bra och att de håller på att sy ihop henne nu. De frågar mig om jag vet vad det är för kön? Jag flyttar på benen och det är en flicka?

-   Jag hade rätt för Karin trodde att det skulle bli en pojke (mitt första leende)

Jag hade sett framför mig att hon skulle komma den ?vanliga? vägen och att jag skulle gråta men inget av det jag trodde blev verklighet. Efter att jag fått klippa i navelsträngen och barnmorskan har tagit lite prover så får jag hålla henne och jag önskade att Karin också hade fått vara med om den magiska stunden. Barnmorska visar mig moderkakan och att navelsträngen var för kort.

Barnmorskan och jag går upp till BB och vi får ett litet rum klockan är nu mellan 08:30 och 09:00 (tror jag). Jag frågar igen

-   Hur mår Karin och när kommer hon hit?
-   Hon mår bra hon kommer snart
-   bra !

jag nöjer mig med det svaret och går iväg för att ringa mamma, då bryter jag ihop och gråter, äntligen..
Men tiden går och jag ser inte av Karin, så jag frågar igen när hon får komma upp, de berättar att hon ligger på uppvakningen och kommer upp så fort hon har vaknat.

Efter klockan 11 så kommer Karin in rullandes, en rysning far igenom kroppen och ögonen tåras, nu är familjen för första gången samlad!

Efteråt så berättar överläkaren som snittade Karin att Naima låg för högt, hon låg med magen uppåt (vilket de inte ska), hade armen ovan för huvudet, navelsträngen var för kort, hon hade bajsat i vattnet och hjärtat hade saktat ner så det var vad som gick fel.